Omtumlande!

I kväll var jag med om en häftig grej! Kan inte sätta fingret på vad det var som hände egentligen, men något var det. En stark känsla som uppstod. Märkligt och upplyftande på ett härligt sätt.

En vanlig arbetsdag, hem en stund, iväg på föräldramöte på skolan, hämta Louise på ungdomsgården och hem igen. Så långt allt lugnt.

Väl hemma spann min hjärna loss med en massa tankar och idéer, en hel drös med positiva saker. Det bara bubblade av tankar! Mina tankar brukar vara positiva, men nu var det lite extra på nåt vis. Kändes som att jag stod i startgropar för något. ??? När jag tänker efter kom den här känslan smygande under föräldramötet.. jag lyssnade på Louises mentor som informerade om årskurs 8, jag tittade ut genom fönstret och fick en känsla av att nu, nu börjar det. NU och här! Men.. börjar? Vad börjar?

Jag har absolut ingenting att klaga på i mitt liv, inget som gnager, men något pockar på mitt intresse. Vad vad vad?? Nåt är det! Det kanske var mamma som pratade till mig från sitt moln där uppe? - Hallå gullefjun, du minns väl vad jag alltid sa; livet börjar vid 40? Glöm inte det...

(Inte riktigt där än då, men det är ju bara en tidsfråga.. ;-)

Jag har en skön känsla i kroppen men är inte van vid såna här hallelujah moments, så jag bestämde jag mig för att skriva ner detta i stället. Inte samma sak senare när man inte har kvar känslan och ska skriva eller berätta. Troligen ganska ointressant att läsa om, men jag skriver till stor del för min egen del - som en dagbok.

Jajaja, 40-årskris tänker ni, men nej nej, det är precis tvärtom! 40-årsmöjlighet skulle jag i så fall kalla det. Så - nu är jag redo! Så ni vet. Ingen aning om vad denna känslan innebär, men magkänslor ska man aldrig ignorera.

Spännande tycker jag! Jag får återkomma om jag blir nå´ klokare framöver.