Jag måste ju berätta lite närmare om en av mitt livs lyckligaste dagar, julaftonen 2011.
Louise spenderade julen hos pappan och syskonen i Härnösand, så på Kung Oscars väg 23 i Storvik befann sig jag, Göran och Emelie. Vi skulle få besök av Görans föräldrar och hans mormor vid kl 13.30, så efter en ganska lugn förmiddag blev det dags att styra upp potatiskokning, dukning, sill, värmeljus och klappar under granen.
Görans mormor skulle anlända med färdtjänst kl 13.15, och jag hade massor av projekt på gång när klockan var strax före ett. Fixa, dona..
Men vänta nu.. jag hade ju massor av tid nyss - vad hände med den bufferten!?!!
Jag snodde på som en tossig in i det sista; städade i vardagsrummet efter kaninen, förberedde serveringsfat för sillen, dukade, försökte få ordning på håret mm mm.
Göran hade duschat och bytt om, och kom in till vardagsrummet där jag for runt som en virvelvind och dammsög Mollys matta, kaninens lekställe.
- Gumman, sätt dig i min fåtölj en stund och koppla av bara, vi hinner! sa han och överräckte en Aladdin-ask.
- Okej, en liten stund då, svarade jag och öppnade locket...
OJ !!! Total lycka och glädjekaos i hjärnan!
- Ja!! Ja, ja, ja!
Händelsen är lite diffus i min hjärna när jag tänker tillbaka, men Göran gick även ner på knä och sa de efterlängtade orden till mig. Min fina älskling! OCH väldigt busig, fria en kvart innan släkten dyker upp på julafton! Potatisvattnet kokade över en liten skvätt mitt i all lycka, men vad gjorde väl det!
Vi bestämde att inte säga något till nån innan vi hade ringarna på oss, men jag ville ju bara
skrika ut min lycka till hela världen!
Världens finaste älskling hade friat och jag fick inte berätta för någon. Elände! ^^ Som tur var fick vi ringarna snabbt, vi valde ringar hos Guldfynd i Valbo den 27/12 och hämtade dem den 29/12. Men den väntan kändes som en evighet kan jag säga!
Jag är så lycklig med världens finaste pojkvän - sambo - fästman. Jag har sån tur! Han är snäll, äkta, omtänksam, fin, snygg, kärleksfull, smart, rolig, händig, gillar min mat... ja allt man kan önska sig. Och han är min! Bara min!
Jag har varit med om en hel del elände med flera dödsfall inom familjen - önskar så att mamma och pappa fanns här och fick dela min lycka... De skulle verkligen ha varit glada för mig och för barnen. Jag är lyckligt lottad som har en så fin relation med Louises pappa och fru, och nu har jag hittat min själsfrände till slut också.
Att få bygga min framtid tillsammans med honom, Louise och Emelie innebär en sån lycka, trygghet och tillförsikt. Jag har landat.
Så.. HAPPY - det är ordet som sammanfattar mitt liv just nu. Till slut!
