Tjuvstart

I fredags fick Emelie testa yttepyttelite majs- och potatispuré för första gången. Enligt regelboken kan man ge smakportionen från 4 månaders ålder, och där är ju inte Emelie riktigt än, men det var bara kul att testa tyckte jag. Enligt både vikt, längd och utveckling är hon ju som en lite äldre bebis, så va´ tusan. Knappast skadligt med den lilla mängden.

Om man kollar på längd- och viktkurvornas medellinjer (jag vet, man ska inte hålla på och jämföra och snöa in på siffror, men det är ändå svårt att inte titta) är Emelie nu 6 månader i längd och 8 månader i vikt. Men som en f d kollega skrev, det viktiga är att bebisen följer sin egen kurva på ett bra sätt. Och det gör vårt lilla gryn.

- Vad är det på skeden mamma? Gula magdroppar nu eller?..

- Hmm...

- Hue?!..

- .. skum konsistens, men inte alls så dumt.
Om ett tag förstår jag nog hur man sväljer det där gula också,
men smakmässigt fick det klart godkänt.
Tack mamma, mer sånt sen!

Stora tjejens stora dag

I lördags döptes vårt lilla gryn och allt gick så fint. Vi fick en mysig och minnesvärd dag, och det var jättekul att träffa nya och gamla släktingar och bekanta.

Jag hoppades att Emelie skulle sussa minst två timmar på förmiddagen - hon brukar sova ett bra tag direkt efter morgonamningen - och hon brassade iväg ett 4-timmars sovpass minsann! Skönt tänkte jag, en utsövd och mätt bebis kändes lovande, hihi.

Väl framme vid kyrkans entré fick jag gåshud direkt när jag fick höra Niklas Strömstedts "Nu har det landat en ängel" sjungas av Stina med Alexandra på orgel. De övade lite precis när vi kom dit. Så mäktigt och pampigt med orgel, och Stina sjunger så bra! Vi smet in i ett rum bakom altartavlan där vi kunde ha våra prylar, byta om på Emelie, gå på toa och så.

Strax före två kom prästen och vi satte oss på våra stolar längst fram, vända mot besökarna, och dopet började. Jag kände mig inte speciellt nervös faktiskt, var mest pirrig för att Emelie skulle ledsna och börja gråta och skrika. Men hela dopakten gick smärtfritt utan ett enda pip från lillan. När prästen hissade upp henne på raka armar för fjärde gången kom det ett litet "eh" från henne, annars var hon knäpptyst. Inte ens när prästen verkligen öste vatten på hennes huvud tre gånger protesterade hon. Rejält blött i håret och på klänningen blev det!

Psalmerna vi hade var Tryggare kan ingen vara och Du vet väl om att du är värdefull, och Stina sjöng Älskade barn och Nu har det landat en ängel. Jag är väldigt nöjd med musiken jag valde, det gjorde jag bra. Emelie har nu Nettan Cahling som gudmor och Per Andersson som gudfar. Hon har tur hon. :-)

Fikat avnjöts i Birgittagården som ligger alldeles bredvid kyrkan. Gudfar Per är kock och hade gjort SÅÅÅ goda smörgåstårtor. De godaste jag har ätit, lätt! Två gräddtårtor var inhandlade från bageriet nära kyrkan och de var också jättegoda, smaken var hallon och blåbär. Övrigt fikabröd var hembakat och lika gott det, tack vare Louise, Nettan, Barbro och Maj-Britt.

Emelie fick många jättefina presenter, stort tack till alla!

Jag återkommer med foton från dopet i ett senare inlägg.

Oj, nu vaknade Emelie, på återseende! :-)